Alla åldrar behövs
En skådespelare behöver tjock hud, gott självförtroende och nära till sina känslor. Det är ingen lätt uppgift att kombinera de uppgifterna.
Numera finns det många vägar att gå, men alla dessa vägar fordrar samma inställning: Att man är villig att lära, ständigt lära sig nya saker. För en skådespelare blir aldrig fullärd! Och det är en av de absolut roligaste delarna av detta jobb. Att ständigt få lära mig nya saker om människor, mänskligt beteende och den värld vi tillsammans lever i.
När jag talar om vägar menar jag utbildningsvägar. Du kan lära på en skola eller du kan lära genom att jobba. Men lära dig måste du, för en skådespelare måste kunna sitt jobb, det är ingen skillnad där på en skådespelare eller en tandläkare. Man ”föds” inte till skådespelare, man föds med en fallenhet för yrket. Precis som de som föds med en fallenhet för att bli en civilekonom, en arkitekt eller en läkare.
Sedan måste den fallenheten vara grunden för det hårda jobbet att lära sig använda sin kropp och sin person för att gestalta en annan människa. Tycker fortfarande min underbara rektor på Scenskolan, Hans Wigren, hade rätt när han sa att ”En skådespelare är någon som är sinnessjuk nog att gå in på en scen och låtsas vara en annan människa, men klok nog att veta att hen inte är det!” Och då är det en himla massa man måste kunna för att kunna ro iland med jobbet.
Du måste höras!
Har du repliker är det din förbannade skyldighet att de hörs! Man använder olika talteknik framför en filmkamera och framför en levande publik. Grunden är precis densamma, en medvetenhet om den teknik man lärt sig, men den tekniken ska du kunna glömma när du väl jobbar. Den ska komma av sig själv så du kan använda den utan att behöva tänka på den.
Men det är en himla skillnad på att tala för sig själv framför en kamera eller – likt Hamlet, tala för sig själv på Dramatens Stora Scen där det sitter 918 personer och lyssnar och har betalt för att höra dig. Och nej, du kan inte förlita dig på mikrofoner. Talar du sluddrigt hörs du inte i alla fall. En skådespelare måste i varje givet ögonblick lyssna på sig själv. Vara medveten om varenda bokstav, vartenda komma, varenda punkt och känna in hur det landar i publiken. Man måste lyssna via publiken. En bra skådespelare hör – hör som om de talade högt - precis hur publiken lyssnar. Och publiken har rätt att få höra varenda bokstav, vartenda ord.
Det här är ett problem idag. Hat varit på lite för många föreställningar de senaste åren där jag inte hört flera av de yngre skådespelarna. För inte så länge sedan såg jag en föreställning där de hade myggor (små mikrofoner som sitter placerade i ansiktet, oftast i pannan eller vid tinningen) och ändå hörde jag inte allt de sa för deras diktion var så pissig. När jag sedan tittade i programmet kunde jag läsa att de var utbildade vid olika skolor och jag blev ännu mer förbannad! Dessa skolor har ett ansvar att ge sina elever en god yrkesutbildning, men har uppenbarligen fallerat vad gäller en av de viktigaste komponenterna.
Film eller teater?
En bra teaterskådespelare har inga problem med att funka framför en filmkamera – förutsatt att hen jobbar med en bra regissör! För lika mycket som man lutar sig mot sin lyssning av hur publiken tar emot vad som händer på scen, lika viktigt är det att kunna lita på att regissören fyller samma funktion vid en filminspelning. Hen är den som ska kunna säga om uttrycken är för stora, för små, för teatrala och hjälpa skådespelaren att ta ner eller upp så det blir rätt. Det brukar vara svårare att ställa en skådespelare, som enbart jobbat med film, på en scen. Där de ska nå ut till flera hundra människor. Det är en helt annan teknik och ett helt annat sätt att ta tag i uppgiften.
På scen måste du tänka, du måste vara medveten om vad du gör och vart du ska och vad som kommer att ske i nästa ögonblick. På film ska du bara känna i stunden för då syns det i dina ögon.
Hur mycket ska man ta betalt då?
Tycker ni alla ska gå in på Scen och films sida och läsa om priserna de förhandlat fram. De summorna är inte enbart för professionella skådespelare, de är för alla som utför jobbet.
Här kan ni även hitta de bolag som har skrivit på kollektivavtalen. De har skrivit på avtal om att betala dig så här mycket, så gå inte på trams om ”Avancerade Statister” eller annat skitsnack, påhittat för att kunna lura dig.
Och de summor som finns i dessa avtal är minimisummor. Och vad gäller filmavtalet gäller det alla sorters film, strunt samma om det är spelfilm eller reklamfilm. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är viktigt. Du har rätt att få betalt för ditt arbete, låt ingen få dig att tro annat.