Denna artikel reder ut allt du behöver veta om schablonberäkning (även kallat schablonmetoden eller förenklingsregeln) för värmesystem (rot-avdrag). Vi förklarar varför reglerna finns, om du måste använda dem och vad som händer om du väljer att inte göra det.
Schablon för värmesystem (rot-avdrag)
För installation av värmesystem (t.ex. värmepumpar) finns en schablon för att uppskatta hur stor del av totalkostnaden vid en totalentreprenad som utgör arbetskostnad, vilket är underlaget för rot-avdraget.
Varför finns schablonen?
Denna schablon har tagits fram av branschorganisationer i dialog med Skatteverket för att lösa det praktiska problemet med att skilja på kostnaden för arbetstid och kostnaden för maskintid (t.ex. en borrigg). Den skapar en enhetlig och rimlig standard som Skatteverket formellt har godkänt i ett ställningstagande (Dnr: 131 183266-14/111).
Är det obligatoriskt att använda schablonen?
Nej, den är frivillig men rekommenderas starkt av branschen och fungerar som en praxis som Skatteverket accepterar.
Hur fungerar uträkningen?
Den schablonmässiga arbetskostnaden beräknas som en procentsats av den totala entreprenadkostnaden (inklusive moms).
Berg-, jord-, sjövärme: 35 % av totalkostnaden
Luft/vatten-, frånluftsvärmepump: 30 % av totalkostnaden
Luft/luftvärmepump: 30 % av totalkostnaden
Viktig uppdatering: Sedan 2020 kan schablonen användas både vid nyinstallation och vid utbyte av en befintlig värmepump.
Observera 2025: För arbeten som betalas mellan 12 maj och 31 december 2025 är rot-avdraget tillfälligt höjt till 50 % av arbetskostnaden.
Vad händer om man INTE använder schablonen?
Om ett företag inte använder schablonen måste de kunna redovisa och bevisa den faktiska arbetskostnaden.
Om den faktiska arbetskostnaden är HÖGRE än schablonen: Företaget kan fakturera den högre kostnaden, men måste vara beredda på att Skatteverket kan kräva detaljerad dokumentation (t.ex. timlistor) som motiverar avvikelsen från branschstandarden. Bevisbördan ligger helt på företaget.
Om dokumentationen är bristfällig: I en rättslig prövning kan schablonen användas som en rimlighetsbedömning. I ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2017 ref. 46) ansågs schablonen vara en skälig uppskattning när ett bolag inte kunde bevisa sin fakturerade arbetskostnad.
Om den faktiska arbetskostnaden är LÄGRE än schablonen: Företaget måste alltid utgå från den faktiska arbetskostnaden. Att använda schablonen för att medvetet höja arbetskostnaden och maximera kundens rot-avdrag är felaktigt.